|
UNMOORED
"Indefinite Soul-Extension"
Alex Regnér: 4/5 (Musiklandet Webzine)
Det italienska skivbolaget Code666 har ett allmänt gott
rykte om sig och de har haft det goda omdömet att signa Skövdebaserade
Unmoored till sin label. Melodisk dödsmetall känns kanske
inte särskilt spännande längre men Unmoored lyckas ändå
att hålla intresset uppe. Dels för att de blandar in progressiva
element i musiken och dels för att de låter lite tyngre än
de flesta av sina genrekamrater. Däremot väger Unmoored lättare
än renodlade dödsmetallband. Det låter tveklöst
svenskt om bandet om man med "svenskt" syftar på band
som Edge of sanity och At the gates. Opeth bör också nämnas
som referens, främst för de progressivare inslagen. Och i
det här fallet går progressivt och pretentiöst inte
hand i hand som ett förälskat par. Christian Älvestam
är en suverän vokalist, nästan i klass med Dan Swanö.
Han hanterar growls, skönsång och växlingarna där
emellan utmärkt. Jag har aldrig varit särskilt förtjust
i alltför långa skönsångspartier men Unmoored
tar aldrig i för mycket utan, det tar emot att säga, lagom.
Avslutande "Final state part III" däremot är en
typisk dödsmetallballad (om man putslustigt vill kalla den för
det) med akustiska gitarrer och idel ren sång. Som sagt inte något
jag tycker är särskilt stimulerande att lyssna på men
samtidigt känns det som en given avslutning på "Indefinite
soul-extension". Kanske lite för given. Låtmaterialet
är genomgående mycket starkt med "Cinders veil"
och "Spit forth from failure" som personliga favoriter. 2½
minut långa "Morndraper" är också ett kul
inslag med sitt höga tempo och progressiva frånvaro. Unmoored
visar att det fortfarande går att göra intressanta släpp
i en ganska sliten genre med en bra blandning av hårt, progressivt
och med en uppsättning riktigt bra låtar.
UNMOORED "Indefinite Soul-Extension"
Sven Eklöv: 4/5 (Zero Webzine)
Ett väldigt bra exempel på vilken hög klass Deathmetal
håller i Sverige är Unmoored som nyligen släppte denna
platta vilken är tredje sedan de bildades för drygt 10 år
sedan. Plattan är även den första de släpper på
den italienska labeln Code666, och den första trummisen Henrik
Schönström samt leadgitarristen Tomas Johansson medverkar
på. Tredje medlemmen i bandet är sångaren och rytmgitarristen
Christian Älvstrand och dessa tre herrar har tillsammans skapat
en skiva som jag efter bara några sekunders in på öppningsspåret
”I Hate” blir förälskad i. Trion har i byggandet
av musiken använt dödsmetallen som grund och till den tillsatt
stora doser Heavy Metal, vilket resulterat i en slutprodukt som är
melodiös, tung, brutal, svart samt väldigt oförutsägbar
och varierande. Det band jag gör mest associationer till när
jag lyssnar på de åtta spåren här är Judas
Priest, och anledning till det är de riffattackerna de båda
gitarristerna levererar för de håller precis samma klass
som Tipton/Downings. Unmoored har med ”Indefinite Soul-Extension”
åstadkommit en skiva som verkligen sticker ut från allt
annat inom samma genre och jag längtar redan efter nästa alster
från dem.
UNMOORED "Indefinite Soul-Extension"
Jonas Granvik:4/6 (Metalwire Magazine)
Efter två album på den Singapore-baserade skivetiketten
Pulverised Records, är UNMOORED aktuella med sin tredje skapelse.
Precis som tidigare är baslägret markerat med en svenk dödsflagga,
men små utflykter görs på black metal signad jord och
några vändor ner i progträsket hinns också med.
Musiken är ofta brutal och köttig, ibland förs tankarna
till den amerikanska stilen av death metal, men de snygga melodislingorna
avslöjar ursprunget. Och den rena sången som avlöser
growlsången lite här och var påminner en del om Vintersorgs
strupljud. Blandningen mellan de båda sångstilarna funkar
utmärkt, även om greppet inte känns obeprövat direkt.
Synthen som då och då tränger fram igenom de robusta
gitarrmattorna, känns däremot lite blaskig. Det är inte
originalitet som gör den här plattan intressant, utan att
den helt enkelt innehåller en hel del varierade, schyssta dödsdängor.
Att nämna HYPOCRISY och EDGE OF SANITY som referens, vilket den
som författat infobladet gör, känns inte fel.
UNMOORED
"Indefinite Soul-Extension" CD
Miggo (Metal Only)
UNMOORED bidrog med “Cinders Veil” på en Code666-samling
häromåret. Det väckte inte min uppmärksamhet… då. Inledande ”Unspeakable
Grief” är en annan historia. Den inleder tråkbrutalt men den melodiska
refrängen och hårdrockssolot är helrätta. Detsamma gäller synt- eller
programmeringsljuden. Bandet fortsätter att krydda tyngd och brutalitet
med hårdrocksgitarr, lugna och melodiska partier, klockor etc. Hela
tiden finns det något extra att hämta i låtarna. ”Leave-Taking”
är ett utmärkt exempel på detta. Undantagen heter ”Morndraper”,
som är barmhärtigt kort, och ”Spit Forth from Failure” som
låter som ett uppoppat äldre ENTOMBED med lite extra synt- eller programmeringsljud.
Fast avslutande ”Final State Part III (Posthumous Writings)”
dominerar. Hellugn och välspelad förlåter den det mesta. Rekommenderas!
UNMOORED
"Kingdoms Of Greed" CD
Lars: 7/10 (Dark Forces)
Ojojoj, det här var inte lätt. Skövdes UNMOORED sällar sig till skaran
av band som inte verkar kunna bestämma sig för vad de ska spela. Bör
man satsa på semimelodiös death/thrash, eller kanske skönsjungen doom
med TYPE O NEGATIVE-vibbar? Herr Älvestam med mannar valde både och.
Vilket resulterat i en synnerligen splittrad skiva. Till en början låter
det som jag nämner ovan: lite halvmelodiös death/thrash med både ett
och annat spår av MERCILESS. Men snart byts de tongångarna ut mot hejdlöst
othrashig ren sång, keyboards och slingor som skulle få självaste Jesper
Strömblad och kolla i kors av avundsjuka. Och så håller det på, tills
skivan är slut och man undrar om det ändå inte var Nuclear Blasts senaste
label-sampler man lyssnat igenom. På sätt och vis är det splittrade
materialet bra; här finns något för alla smaker. Men när jag känner
för att thrasha loss lite vill jag inte bli avbruten efter en och en
halv låt av något annat. "Kingdoms Of Greed" är svår att får
grepp om. Någon egentlig helhet är det inte att tala om, även om de
inbördes låtarna alla håller hög kvalitet på sina speciella vis. Produktionen
har vi att tacka Abyss för, och bakom trummorna gästspelar Jocke Pettersson
från DAWN och THY PRIMORDIAL. Skickligt arrangerade låtar som framförs
på ett sånt här vis borde belönas med ett högre betyg, men jag tvivlar
på att "Kingdoms Of Greed" är ett självklart köp för någon.
UNMOORED
"Kingdoms of Greed" CD
Robban Kanto: 11/13 (Serenity Magazine)
Jag minns att jag var väldigt kluven när jag recenserade UNMOOREDs förstlingsverk
"Cimmerian" för något nummer sedan, mellan nästan varje låt
byttes också musikstil. Men jag minns också att jag diggade vissa av
låtarna starkt och hoppades på en jämnare uppföljare, och nu är den
här. "Kingdoms of Greed" är bättre på alla sätt och vis, ljudet
är bättre, omslaget är bland de snyggaste som kommit detta århundrade
och musiken är riktigt jämn rakt igenom hela skivan. Det finns inte
någon låt som man kan förkasta, för precis när det börjar kännas tråkigt
sticker de in en stark refräng, coolt riff eller en härlig sångslinga,
men i ärlighetens namn så diggar jag de lite lugnare låtarna bäst. UNMOORED
påminner mig väldigt mycket om en annan jävligt bra, men ack så underskattad,
grupp, nämligen WITHERED BEAUTY. Både vad det gäller de snabba partierna,
de akustiska bitarna samt de melodiska stämmorna, kanske har det att
göra med studion som i båda fallen är Abyss? Vilket jag inte tror. Christian
Älvstam är det som ligger bakom i stort sett all musik och även spelande
på denna skiva. I mina ögon har han just upphöjts till MegaChristian
för sina musikaliska insatser på "Kindoms of Greed", om jag
vore berättigad att dela ut grammisar skulle UNMOORED just nu ligga
som ett av de nominerade banden, för det här är verkligen bra.
UNMOORED
"Kingdoms Of Greed" CD
Erik Sandberg (Close-Up Magazine)
Andra albumet för UNMOORED från Skövde. Debuten "Cimmerian",
som spelades in 1997, var en riktig godbit. De lovade ännu tuffare tag
på nästa skiva, ett löfte som de håller eftersom "Kingdoms Of Greed"
är betydligt hårdare, snabbare och ilsknare. Dom har spelat in i Abyss
och det borgar i vanlig ordning för god kvalite. Musikaliskt handlar
UNMOORED mest om death metal som emellanåt ökar takten och byter tonläge
på sången, vilket också lägger dom på gränsen till thrash/black metal.
Fett, tight och klart i stil med förstlingsverket, även om det går lite
snabbare nu. Jag gillar framförallt de melodiska och atmosfäriska partierna
i låtarna som gör att man kan andas ut mellan varven.
UNMOORED
"Kingdoms Of Greed" CD
Anders Ekdahl 8/10 (Metalized Magazine)
Jag hade stora problem med att förstå Unmooreds debutalbum "Cimmerian".
Var det fågel eller fisk? Efter ett tag bestämde jag att det trots allt
var fågel. Första reaktionen på nya albumet var att någon gjort fel.
Det här lät inte som något som fanns med på första skivan. "Feral
Blaze" var rena rama death metal explosionen. Vad tusan har hänt
med Unmoored? När det sedan fortsatte på inslagen väg i andra låten
"Tellurian Crown" och tredje låten "Self-Invoked"
påminde om Cannibal Corpse, trodde jag att Unmoored slagit i huvudet
hårt. Fjärde låten "Torchbearer" var rena rama black metal
attacken, medan femte låten "Final State Part II (Last Entry)",
var mer goth metal aktig. Sjätte låten "Thrown Off The Scent" påminde
om At The Gates. De övriga två fortsatte i samma anda. Trots sitt splittrade
låtmaterial stilmässigt låter det på något sjukt vis väldigt mycket
Unmoored om skivan. Kalla det vad du vill men kalla det inte dåligt.
UNMOORED
"Kingdoms Of Greed" CD
Metalwire Magazine, Nicklas Lindh
Skövdes
UNMOORED har här genomgått en 100% förbättring sedan förra årets "Cimmerian".
Den vokala delen är avsevärt bättre, låtmaterialet mycket starkare och
framför allt så har det omlokaliserats från Sunlight till Abyss, vad
det innebär behövs nog knappast omnämnas. Den mest markanta skillnaden
mellan förstlingsverket och detta är att det har spätts på med mer brutalitet
och kosan har styrts mot lite mer modern dödsmetall. Även trevliga inslag
av, vältrakterad, ren sång förekommer och på fler ställen än ett kan
man dra starka referenser till HYPOCRISY. Valet av studio gör väl visserligen
sitt till en smula angående det. Men oavsett vilken studio "Kingdoms
Of Greed" hade spelats in i kommer man inte ifrån det faktum att
Tägto och Co's karaktäristiska sound har smittat av sig på låtmakare
Christian Älvestam. Nu inte sagt att det är något negativt att hitta
referenser till dalarnas storheter. Som sagt, ett fett kliv i rätt direktion
är detta. Jag väntar med spänning på vad skutans kapten Älvestam har
i sin loggbok till nästa platta, för denna lämnar en önskan om mer.
UNMOORED
"Kingdoms Of Greed" CD
8/10 Ronnie Schmidt (Fear Magazine)
Svenska
UNMOOREDs förra skiva "Cimmerian" kommer jag ihåg som en ytterst
ojämn historia men de höjdpunkter som bjöds var av riktigt hög klass.
Därför är förväntningarna högt uppskruvade inför "Kingdoms Of Greed"
som dessutom är producerad i den ständigt kassaklingande studion som
lystrar till namnet Abyss. In med skivan i spelaren, på med första spåret
"Feral Blaze" och konstaterandet är omedelbart. UNMOORED är
på uppföljaren betydligt starkare, jämnare och visst märks det att det
ligger en höjdarproduktion bakom detta. Hårt, intelligent och dessutom
förpackat i ett stycke underbar konst. UNMOORED tillhör definitivt Sveriges
framtida storakter och med en någorlunda rättvis utveckling så borde
snart fler än detta ständiga orakel Ronnie komma till insikt i detta.
UNMOORED
"Cimmerian" CD
Robban Kanto: 7/13 (Serenity Magazine)
Oftast brukar en grupp framföra ungefär samma sorts material genom en
hel platta, om inte nåt bonusspår eller en cover slängs in. UNMOORED
däremot köper inte det konceptet, de blandar hejdlöst mellan olika genrer
på sitt album. Första låten är riktig ölhävar metal i Gehenna anda,
som handlar om trendföljande horor. Den här låten tilltalar mig inte
särskilt mycket kan jag säga. Sedan lugnar de ner sig mer och mer för
varje låt, blandar in en massa vanlig sång och sköna melodier och blir
någon slags blandning mellan SENTENCED, AMORPHIS och ENTOMBED. Det känns
lite kluvet måste jag säga, men låter ändå rätt bra på sina ställen.
På nästa release borde de ha hittat sitt sound så jag ser fram emot
den utgåvan.
UNMOORED
"Cimmerian" CD
Erik Sandberg (Close-Up Magazine)
Plattans inledning bjuder på snabba feta och svängiga thrashriff med
tillhörande brötsång där man utan större problem hör vilka ord Christian
Älvestam nynnar på. Väldigt tungt är det också och jag kan bara applådera
det nästintill felfria framförandet. Vokalisten varierar sig och visar
att han både kan kräkas och sjunga skönt. Gitarrerna ömsom tuggar, ömsom
smeker. Men gruppen håller fortfarande fast vid sin tyngd o sina death/thrash-rötter
och jag kommer osökt att tänka på EDGE OF SANITY strax innan Danne Swanö
tog farväl av bandet. UNMOOREDS musikaliska spännvidd innebär att såväl
crunchthrashare som dödsmetalfreaks bör kunna ta detta till sitt hjärta.
Jag har ialafall gjort det. Nästa album med Skövde-combon är snart klart
(inspelat i Abyss). Det ska enligt dem själva bli snabbare. Har den
plattan bara samma klang som den här måste det anses som en självklar
investering.
UNMOORED
"Cimmerian" CD
Jonas Granvik (Metalwire Magazine)
Att Svensk metal är populär utomlands är väl ingen hemlighet. Pulverised
Records som är stationerat i Singapore har t.ex. nästan uteslutande
signat Svenska förmågor. Till dessa hör Unmoored från Skövde. Första
låten får mig att tänka på Entombed alá "Wolverine Blues"
samt Pro-Pain. I andra låten mixar man Pro-Pain med Cemetary och piffar
upp det hela med skönsång som osar Dan Swanö lång väg. Men om Danne
osar nybakad kanelbulle så är Christian Älvestams, som sångfågeln heter,
doft mera åt gårdagens limpa. Den går ner utan besvär men kunde smakat
bättre. Lite Edge Of Sanity i allmänhet slår det mig nu. Melodiöst,
men ändå köttigt, och svårt att sätta stämpel på. Inspelat i Sunlight
för de som är studio-intresserade. Dugligt ljud har de fått men inget
som imponerar. En del klatschiga refränger lyfter medan en drös "hopp-riff"
(Hardcore-tugg tugg), drar ner. Så dragkampen kan bara sluta på ett
sätt. Oavgjort, alltså 3/6
|
